Thought it all over, now I spit it out..

"And when I spit I spit on those that I care less about"


Ja, jag gillar Hives. Kanske för mycket. Men ja, de är, utan konkurrens, det bästa bandet i Sverige. Kanske till och med på top 3 i världen.  Och de är sjuka live.

Men jag anser också att de var bättre förr. När det lät sådär garagehärligt och genuint. När Pelles röst inte var lika finslipad utan hade ett eget liv. Nu tycker jag mest att de är bra performers. För de är de. Det finns nog ingen människa som hade kunnat stå still på en av deras konserter, ärligt. Om det inte hade varit av det enorma gunget och skönsången hade det varit på grund av bandets charm.

 



Hives är ett bra exempel på hur jag tycker musik ska vara. Det behöver inte vara just deras musik. Utan känslan de lämnar efter sig. Ruset man får. Leendet som lever kvar länge, länge. Bemötandet av publiken. Hur oerhört ödmjuka de verkar vara, vad vet jag, jag har aldrig träffat dem i Fagersta, men hur de orkar jobba för bilden om att vara ödmjuka räcker för mig.

Det jag menar är att de har någon slags magi över sig. Denna magi är det jag letar efter när jag letar bra musik.

Ja, detta var en början, återkommer inom kort.

Love M.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0